En grej jag och Linn diskuterat ett bra tag tillbaka, är att ta upp vad vi tycker om och inte tycker om med våra kroppar. Eller vad vi tycker om, och lär oss tycka om kanske jag ska säga. För det tjänar ju inget till att gå och tycka illa om någonting, eller hur?

Eftersom jag ligger hemma med någon mystisk slags maginfluensa eller liknande, tänkte jag passa på att börja.

Jag har lärt mig att tycka om mitt fräkniga ansikte. När jag var yngre, i kanske 14-15 års åldern, försökte jag alltid täcka mina fräknar med foundation och så, men med åren har lärt mig att istället älska dem!




En annan del av mig själv jag tycker om är mina bröst. Dom är big&juicy, haha. Det finns en ganska rolig story bakom hur mina bröst blev som dom blev. Jag var ju, som ni kasnke visste, utbytesstudent i Usa i ett år, kom hem i sommras, och alla mina kompisar var helt övertygade om att jag skulle gå upp jättemycket i vikt, eftersom jag är den största godisråttan och skräpmatsätaren som finns! Visst la jag på mig lite på magen och låren&rumpan, (jag gick upp ca 7 kg under min tid i Usa) men det mesta av allt fett gick raka vägen till brösten. Jag gick från att vara en B kupa till att vara en D kupa på 10 månader. Lite komiskt, va? Jag tycker verkligen inte att storleken på brösten spelar någon som helst roll, och ibland önskar jag att mina var lite mindre. Men mina passar till min kropp, dom är en del av mig, och jag tycker om dem! ;)




En del jag har lite svårt för , ibland, är en fläck av fräknar som jag har på halsen. Oftast tänker jag inte på den, och ju äldre jag blir, ju bättre accepterar jag den. Men när jag var yngre kallades jag ibland för typ giraff, och hur kul är det lixom? Fast ska jag vara helt ärlig ser den faktiskt ut lite som en giraff-fläck, och jag har nog också kallat den det från gång till gång. Men man får försöka att intala sig att vad det än är som ser lite annorlunda ut, så gör det en ju unik!



Jag har kommit fram till att den är lite formad som Afrika också ;)



En annan sak jag försöker tycka om och vänja mig vid, är min mage. Som sagt la jag på mig en del vikt i den zonen under min tid i Usa. Innan jag åkte till Usa brydde jag mig jättemycket om hur min mage såg ut, och jag var en av de där tjejerna som klagade på att jag var tjock, fast att jag visste att jag verkligen inte var det. Det där med idealen är ju ganska svårt att skaka av sig, och trots att jag i Usa lärde mig att inte bry mig så mycket, blev jag helt förtvivlad när jag kom tillbaka till Sverige, och skolsyster sa till mig att jag hade perfekt BMI. ''Perfekt?'' sa jag. ''Jag vill ju ha under perfekt...'' Vad hemskt egentligen! Det är det jag har lärt mig inse, och det är därför jag försöker vara stolt över den kropp jag har! För den är vacker. Den är inte så man ser benen, men det är min kropp, och jag trivs med sättet jag lever... Så varför ändra det sättet för att ändra min kropp? Vissa dagar är det svårare än andra att acceptera att jag inte är pinnsmal längre, men jag är vacker god-damn-it! Det är du också!




Nu vet ni lite mer om mig iallafall... Vi får hoppas att Linn också vill skriva lite om sig själv snart också, eller hur?

Kram kram!

-Sanna